|
Kommunikationsmodeller
-
en kort introduktion
av
Sven E Carlsson
[
Processkolan | Semiotiska
skolan | Sändare/Skapare ->
Mottagare/Medskapare]
Processkolan
Kommunikation
innebär transport eller överföring av allt
från personer, bilar till meddelanden och signaler.
Det finns
en modell som brukar kallas för kommunikationsmodellen.
Den skapades på 40-talet i Bell Telephone Laboratories
i USA av Shannon och Weaver för att kunna analysera radio
och telefonsignaler. Modellen kan förenklat beskrivas
som en överföring av ett meddelande mellan sändare
till mottagare.
|
Modellen
är linjär och sändarorienterad . Den betraktar
mottagaren som passiv.
Det
finns inbyggda begränsningar och den främsta
är att modellen inte skiljer på människor
och teknik. Det vill säga att modellen objektifierar
människan.
Eftersom modellen är linjär befrämjar
den enkla orsak-verkan relationer.
Det
är ofta kommunikationsmodellen som ligger till
grund för forskningsrapporter som urskiljer starka
samband mellan t ex våldshandlingar och videovåld.
|
Kommunikationsmodellen
stöder sig ofta på samhällsvetenskapliga ämnen
t ex psykologi och sociologi och inriktar sig på hur
påverkan sker. Misslyckad kommunikation sker när
påverkan inte har haft önskad effekt. Speciellt
reklam använder sig av denna modell för att mäta
effekten av en annonskampanj. Företrädare för
denna inriktning i politiska sammanhang brukar uttrycka åsikten
"Vi har inte nått ut med vårt budskap"
Ett vanligt namn i vetenskapliga sammanhang för anhängare
till kommunikationsmodellen är processkolan
Semiotiska
skolan
Omvänt
så finns det en riktning som är mottagar-orienterad
och kan kallas för semiotiska skolan. Semiotiken ser
mottagaren som subjekt dvs en person som aktivt skapar betydelse
i vad som mottas. Viktigt är att se på mottagarens
omvärldsuppfattning och kultur i hur budskapet tolkas.
|
Semiotikens
anhängare är ointresserade av kommunikationsmodellens
överföringstänkande och ser allt som textläsning.
Det
vill säga något som är inlärt och
som kräver ett mentalt arbete för att förstå.
En
bildvan person kan betraktas som visuellt litterat.
Semiotik
stöder sig på lingvistik och humaniora och
inriktar sig hur betydelse skapas. Det finns ingen misslyckad
kommunikation utan enbart missuppfattningar t ex kulturella
skillnader mellan sändare och mottagare.
|
En av
semiotikens fördelar är att förenklade kopplingar
av orsak-verkan typ är omöjliga eftersom varje mottagningssituation
(lässituation) och mottagare (läsare) är olika.
I videovålds debatten så framför företrädare
för den semiotiska skolan åsikten att kopplingen
mellan videovåld och våldshandlingar är svag.
"Videovåldsläsarna" tolkar de våldsamma
filmerna (texterna) på helt olika sätt. Det är
sinnelag, omvärldsuppfattning, bakgrund och livssituation
som i första hand avgör om de ska begå våldsbrott.
En av
semiotikens nackdelar är att textläsningsanalogin
ibland går får långt. Man skapar en komplicerad
och icke verklighetsbeskrivande uppdelning genom att låta
traditionell textbaserad grammatik beskriva ickeverbala företeelser.
(Man kan t ex söka musikens ord, dansens meningsbyggnad
och arkitekturens påståendesatser etc)
Skapare
och Medskapare
Den modellvariant
som jag använder i min undervisning är en blandform
och kan beskrivas som:
Sändare/Skapare
--> Mottagare/Medskapare
Både
att formulera och förstå ett meddelande - även
om det sker omedvetet - är skapande aktiviteter. I denna
modellvariant motsvaras skapa/medskapa av skriva/läsa.
Skapandet
innebär att individen söker egna strukturer
i ett försök att förstå och fånga
in väsentliga delar av sin verklighet. Detta nyskapande
sker mer eller mindre inom den existerande traditionen så
att man med hjälp av något redan känt och
tydligt kastar ljus över det okända och otydliga.
Detta kan ske ickeverbalt i form av konstnärligt skapande
som klädstilsexperiment, målning, musik etc.
Medskapandet
innebär att det finns färdiga erfarenhetsbaserade
strukturer som individen använder för att skapa
betydelse. Etablerade termer som innefattas i detta fenomen
är kulturella filter och selektiv perception.
Sammanfattningsvis
kan man säga att 'överföringsmodellen' (Sändare
-> Mottagare) inriktar sig på att beskriva hur påverkan
sker, medan 'textläsningsmodellen' (Text - Läsare)
inriktar sig på att beskriva hur betydelse skapas. Det
finns en mängd blandformer mellan dessa två synsätt.
Några av dessa finns beskrivna i Fiske, Kommunikationsteorier
på sid 37 - 54
© Sven E Carlsson
1997
|
|
Fiske,
John: Kommunikationsteorier. En introduktion
Stockholm; Wahlström&Widstrand
(1997 Ny, rev. uppl.) |
Länk:
The
Transmission Model of Communication
Outline and critique of the model of communication developed
by Shannon and Weaver (1949)
|